Sötmandel (Prunus dulcis) är ett fruktträd som blommar i april med ljusrosa blommor och ger trädgården en tydlig vårkaraktär. Frukterna liknar till en början små gröna persikor, men fruktköttet är torrt och oätligt. Kärnan i mitten av frukten är en ätbar mandel som kan användas direkt eller i bakning.

Trädet trivs bäst i full sol och näringsrik jord. Det bör vattnas och gödslas regelbundet under växtsäsongen för att upprätthålla en hälsosam tillväxt och fruktsättning. På grund av det danska klimatet rekommenderas odling i växthus eller på en varm plats, till exempel mot en syd- eller västvänd vägg, för att skydda mot frost och svampsjukdomar.

Sötmandel har en bredkronig växtform och kan nå en höjd på 2–4 meter och en bredd på 3–4 meter. Bladen är avlånga och gröna, och blommorna är vita till ljusrosa. Frukterna mognar vanligtvis i september.

Sakhalin körsbär, även känt som Prunus sargentii, är ett medelstort lövfällande träd som utvecklar en bred, vasformad krona. Med åldern får trädet en mer utbredd och flerstammig struktur, vilket ger det ett distinkt och naturligt utseende i trädgården.

Bladen är medelstora och avlånga med en tydlig spets. De kommer fram i en mörk bronsröd ton, blir senare friskt gröna och avslutar säsongen med intensiva röda och orangeröda höstfärger. Den släta, rödbruna barken med ljusa korkfläckar mörknar med tiden och utvecklar framträdande horisontella ränder.

Trädet blommar rikligt i april och första halvan av maj med stora, ljusrosa blommor som ofta visar sig innan bladen. Fruktsättning är sällsynt, men små svart-röda bär kan ses vissa år.

Sakhalin körsbär trivs bäst i sol till halvskugga och föredrar en näringsrik, väldränerad jord. Det tål många jordtyper men bör inte planteras där vatten blir stående. I tung lerjord kan jorden luckras upp och kompletteras med grus eller sand för bättre dränering.

Trädet lämpar sig som solitärväxt i trädgårdar, parker och alléer, där det kan framhävas som ett dekorativt inslag. Under etableringsfasen rekommenderas uppbindning för att säkerställa stabil tillväxt.

Det pilbladiga päronet 'Pendula' är ett litet träd som kännetecknas av sin hängande och utbredda krona. Det är ofta ympat på stam, vilket ger en tydlig stamhöjd och en krona som utvecklas från rund till paraplyformad och senare till en mer utbredd form.

Bladen är smala och täckta med fina, mjuka hår, vilket ger en silvergrå ton på våren och senare en grågrön färg. Lövverket liknar det hos pil eller olivträd och bidrar till ett ljust och elegant utseende. På hösten får bladen subtila ljusgula nyanser, och lövfällningen sker sent på säsongen.

Barken är initialt silvervit på grund av de många fina håren men blir grå och utvecklar sprickor med åldern. I april och maj blommar trädet med vita till krämvita blommor med rödaktiga ståndare, som sitter i klasar och har en lätt söt doft.

Efter blomningen kan små grönbruna frukter bildas, som inte är ätliga men ibland tas av fåglar efter frost. Trädet trivs bäst i full sol och i vanlig, väldränerad trädgårdsjord. Det är härdigt, vindtåligt och torktåligt när det väl har etablerat sig.

Det pilbladiga päronet används ofta som solitärträd eller i små grupper, där dess ljusa lövverk och hängande växtsätt skapar kontrast och struktur i planteringen.

Det hängande mullbärsträdet, botaniskt känt som Morus alba 'Pendula', är ett prydnadsträd med en karakteristisk hängande växtform. Trädet utvecklar en bred krona med nedåtböjda grenar, vilket ger ett elegant och rofyllt uttryck i trädgården.

Bladen är hjärtformade och mörkgröna, vilket skapar en tät och dekorativ lövverk under sommaren. I maj och juni blommar trädet med små vita blommor, som senare kan följas av ljusa, vita frukter i sensommaren.

Trädet trivs bäst i full sol och i vanlig, näringsrik trädgårdsjord. Det växer måttligt och når vanligtvis en höjd på cirka 3 meter och en bredd på cirka 2 meter, vilket gör det lämpligt för medelstora trädgårdar eller som solitärträd i parker.

Det hängande mullbärsträdet är måttligt härdigt och kräver endast begränsat underhåll, vilket gör det till ett praktiskt val för trädgårdsägare som vill ha ett dekorativt träd med naturligt hängande utseende.

Vanligt Vildäpple (Malus sylvestris) är ett måttligt växande träd med naturligt utbredd och bred krona. Arten är inhemsk i Danmark och kännetecknas av sin stora härdighet och förmåga att trivas i många jordtyper, även där jorden periodvis är fuktig.

Bladen är små, ovala och friskt gröna med ljusgula höstfärger. Unga skott är brungrönaktiga, medan äldre stammar utvecklar en gråbrun, skorpliknande bark som kan flagna i små bitar.

På våren täcks trädet av många små vita till rosavita blommor som lockar nyttiga insekter. Senare utvecklas små, ovala gulgröna frukter på 3–4 cm, som är sura i smaken. Frukterna kan användas till gelé eller marmelad och fungerar som föda för fåglar under vintermånaderna.

Trädet trivs bäst i full sol eller halvskugga och kräver inga särskilda växtförhållanden. Det kan planteras enskilt, i grupper eller som en del av ett vindskydd, där dess vindresistens och naturliga form kommer bäst till sin rätt. Vid plantering rekommenderas uppbindning under de två första säsongerna för att säkerställa god etablering.